onsdag 17 november 2010

Aj, Aj, och åter Aj!

Träningsverk är ett bra ord att beskriva dagens början!

Igår kväll kändes det inte så mycket men man vet att dagen efter är värst. Jag orkade iallafall baka lussebullar, men glömde att slå in dem i påsar så de har hunnit bli lite torrare än jag hade väntat mig, vilket är lite tråkigt.

Men idag ska bli en bra dag. Först matte, där jag ska försöka komma ikapp! Sen blir det middag på MAX, inte för att det är särskilt lyxigt men annat än hemlagat! Efter det blir det Harry Potter premiären med Sofia och Kalle!
Så ikväll ska jag och Freddy avnjuta en kväll på bio! Undra som flundra om jag ska köpa chips och spendera mina points på det eller om jag helt enkelt bara ska äta någon frukt, tråkigt som det låter.

Men snart är tvätten klar i tvättstugan som Freddy har slitit med hela morgonen så jag måste kila ner och ta upp allting innan jag börjar!

tisdag 16 november 2010

Life's a bitch

Vart ska man börja?

Jag har haft några uppenbarelser sedan sist. Några av dem kom jag inte på själv men vad spelar det för roll?
Hos psykologen i måndags kom vi fram till några av de viktigaste uppenbarelserna för mig. Vi kom underfull med att jag är en person med stort hjärta men som gärna bestämmer över andra från stund till stund. Psykologen tyckte också att jag skulle ta vara på att jag är så nära mina känslor, hon sa att jag skulle använda det som en tillgång i livet.

Sen har vi det här med Åsa. Vi i familjen väntade på att få reda på om jag eller Ylva skulle kunna donera till Åsa, alltså donera benmärg. Men svart blev nej. Varken jag eller Ylva matchar Åsa i benmärg så det går icke...
Men Ylva förklarade för mig att det finns i alla fall en stor chans att hitta någon då det faktiskt genomförs ca 80 donationer per år i Sverige och eftersom TobiasRegistret innehåller 12 miljoner människor från hela världen så borde väl någon matcha vår syster?
Kan man i alla fall tycka att det borde.

Själv har jag och Freddy nu skrivit under anmälningsblanketten. Strax bär det av till posten för att posta våra blanketter. Lovade mig själv och Ylva att den som inte matchade/ om ingen av oss gjorde det så skulle vi skriva upp oss i registret för att kunna hjälpa andra. Det är inte värre än att donera blod så varför inte? Det gör jag ju ändå 3 gånger varje år.

Efter posten så bär det av till gymmet med Freddy och efter det ska jag unna mig lite bakning. Ikväll blir det lussebullar! Något roligt måste man ju ha, men inte allt för kul eftersom jag ska plugga matte samtidigt. Men för att det också ska SKE (oddsen för det är små om inte..) så har jag bjudit över en kurskompis.

Hmm... Nu är det nog dags att väcka Freddy förresten. Han har sovit en timma nu!

onsdag 10 november 2010

När kvällen når sitt slut

Nu är kvällen här. Det är onsdag och efterlyst har gått på TV. Det var ett inslag om Ladislav och de frågade om allmänheten sett något speciellt eller inte sett något alls.
Det känns skumt. Det gör det verkligen. Hans dotter var lika gammal som jag, lika gammal! Jag har så svårt att förstå vem som skulle göra honom illa.

Polisen sa på efterlyst att det inte var ett rån. Han hade alla värdesakerna kvar och det var bara ett knivhugg som dödade honom.

Men åter till mig. Dagen har varit sådär. Matematiken hänger efter mig och jag finner aldrig tid eller ork att börja räkna. Sen hjälpte det inte idag att humöret var som att vakna på fel sida.


Men nu ska vi åter tillbaka till Hell's Kitchen och deras maträtter!

Sunrise, sunrise...

Klockan har passerat sju och här sitter man. Tända ljus, Norah Jones i högtalarna, en skål med havregrynsgröt med sylt väntar på mig på spisen.
Själv sitter jag på min stol, kollar ut genom det stora fönstret och förundras över hur effektiva dem är i Örebro på att få bort snön från gatorna och gångvägarna.

Morgonen är enklare att tackla när Norah Jones finns och när ljusen värmer upp rummet. Allt känns lugnare, enklare och mysigare. Istället för tanken på hur kallt det kommer att vara när man kliver utanför dörren och snön blåser rakt i ansiktet på en.
Missförstå mig inte nu! Jag är en av de få personer som älskar snön. Den ska vara precis som den är idag;
vit, knarrar under fötterna och alldeles fridfull.

Varje gång vid vintertid såhär så känns det nästan som om känslorna svämmar över inom mig. Jag blir mysigare men kan samtidigt bli vresigare, mer påhittig men ändå vilja vara själv för en gångs skull och bara dricka en kopp varm choklad och sitta i fönstret och titta ut.
Här sitter jag och tar för givet att det är något fel på mig, som vanligt, medan säkert halva regionen är sådana som fylls upp av dessa känslor också. Kan det någonstans i vårt undermedvetna ha med alla filmer som säger hur man ska göra vid vintertid? Eller har dem fått det från människans egna beteendemönster under vinterhalvåret?

Dags att äta gröten innan den svalnar bort helt...

söndag 7 november 2010

En härlig dag i solen

En sak jag glömde på listan förut över saker jag gjort sedan jag skrev sist i mars är att jag har fortsatt med teckenspråk. Och idag träffade jag min nya kompis som är hörselskadad och kan teckenspråk.
Det var sjukt roligt att få sitta och prata med någon på teckenspråk, samtidigt som jag fick lära mig en massa nya ord.

Ex.
Muffins-Fabrik och Använda


När jag kom hem, efter att ha glömt bort tiden lite, så var mina systrar hemma hos mamma och pappa. Det slutade med att vi tre systrar gick ut på en promenad där Ylva kunde fotografera lite i det fina vädret.

Än så länge har dagen varit bra. Snart bär det dock av till blodprov på Karolinska Sjukhuset och jag är inte ett stort fan av nålar. Men jag gör samtidigt allt för min syster! Det är bara ett provrör de ska ha.

Strax efter det skjutsar pappa mig till Centralen och så bär det av hemmåt, tillbaka till Örebro. Men jag åker nog upp nästa helg också, nu när det är hyffsat lugnt i skolan kan man passa på!

Ibland känns världen liten!

Har du någonsin känt att världens känns liten?

Ta mitt exempel:
Jag läste i fredags morse om en man som blivit dödad på söder, funnen blodig. Jag tänkte väl inte mycket mer på det än; "Ojdå, ett nytt mord i Stockholmsområdet. Men det är säkert ingen jag kände."

Tji fick jag. Det var min gamla arbetskollega från Inspecta. Han som gjorde IT-avdelningen rolig under sommrarna som jag spenderade där.
Det känns så absurt. Så ogreppbart. Varför skulle någon vilja mörda honom?
Var han bara på fel plats vid fel tidpunkt eller?

Jag känner att när något sådant händer någon man kände så känns allting plötsligt väldigt nära. Vem som helst kan bli mördad nu, i mina ögon. Vem som helst.
Oddsen känns väldigt dåliga för att man ska ha en chans att överleva i den här världen.

Eller?

torsdag 4 november 2010

Long time no see!

Nu var det ruggit länge sedan jag skrev något. Tappade lite intresset att skriva ett tag men nu känns det roligt igen.
Saker och ting kommer och går här i livet så det är väl inte konstigt att jag tappat lusten under en period.

Mitt liv har tagit några vändningar sedan sist.

1. Jag har börjat studera till Mattelärare på Örebro Universitet.
2. Jag har klarat av mina två första tentor inom matematiken.
3. Jag och Freddy har flyttat ihop på riktigt, så att säga.
4. Jag har blivit kallad till Polishögskolans Fysiska test i januari! (Wow, vad hände där liksom?)
5. Min syster är sjuk igen...

1. För att diskutera varje punkt så kan jag berätta att jag faktiskt känner mig trygg i tanken om att bli matematiklärare. Det känns bra att jag har hittat någonting som täcker framtiden en bit.
2. Jag klarade båda två av de första tentorna på matematiken. Jag vet inte riktigt hur stolt jag är över dem med tanke på att den ena trodde jag att jag skulle få göra om men jag fick precis g... Är det något att vara stolt över?
Den andra tentan fick jag strax över g på men jag hade gjort så sjukt mycket slarvfel att man kunde bli galen för mindre! Men det ljusa med den historian är att de är i alla fall över och jag har tillräckligt med poäng för att söka nästa termin.
3. Det känns riktigt bra! Jag trivs med att bo ihop med min älskade. Jag längtar varje dag när skolan tar slut att få gå hem och bli bemött av ett glatt leende eller en kram. Självklart sker inte detta varje dag men det är så jag tänker på situationen, hehe. Men även om vi bara bor på 33 kvm så är det härligt.
Vi hade chansen på en 3:a på Brickebacken men den var på 81,3 kvm och det kändes påtok för stort!
4. Mitt i alla betygen som trillade in idag på mitt mailkonto så hittade jag ett brev på polishögskolan. Min tanke var först; "Shit! Jag har inte tänkt alls på detta, tänk om jag blivit antagen till fystesten!" Men snabbt där efter tänkte jag på att de hade nekat mig gången innan och chansen att de skulle acceptera mig denna gång kändes minimal. Men det mest oförutsägbara hände när jag loggade in och klickade på meddelanden. Det stod att jag är kallad till fystest i början på januari! Vad gör man när man inser något sånt samtidigt som livet är upp och ned?
5. Juste, sen kommer vi till detta... Min syster är sjuk igen. Jag vet inte vad det finns att säga om det. Mer än att allt inte är som det ska...

onsdag 24 mars 2010

Sälenstugan

En hel vecka i sälen! Nu sitter jag här i soffan med mina systrar och bråkar om att hårfönen stör musiken från mina dåliga högtalare på min bärbara.
Solen har nog lämnat några märken i ansikte eftersom det fortfarande är varmt fastän det var ett tag sedan vi gick in.

Snart ska vi bege oss ut igen och ta oss an backarna, stackars mina vader säger jag bara. Men man ska inte klaga över att ha "ledigt" från skolan och vara ute i backarna i en veckas tid.

Saknar dock dig.

lördag 20 mars 2010

Samboronbon

Samborombon, en liten by förutan gata,
den ligger inte långt från Rio de la Plata,
nästan i kanten av den blåa Atlanten och med
pampas bakom sej många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april
för jag ville dansa Tango...

Tankarna förs tillbaka till min barndom, efter att ha läst om Emma Engdahls barndom. Jag minns också dem små sakerna som var jag, som var mig. Varför måste man bli stor? Vissa saker var så mycket bättre när man var liten.

Samboronbon var den låten min pappa alltid sjöng för mig när jag var liten. Han bar runt på mig, vaggad mig till söms på hans axel och sjöng Samboronbon med mjukt tonläge. Pappas famn var det bästa! Jag fick ju bekräftelse att jag var hans lilla flicka!
Ibland klappar pappa mig fortfarande på huvudet, du vet, som att ruffsa till min frisyr. När jag var i tonåren uppskattade jag det aldrig, men nu mera är jag som en hund som vill bli kliad bakom öronen: jag sträcker huvudet mot hans arm när han går förbi mig, för jag vill få den där klappen på huvudet.
Så fort jag får den är jag pappas lilla flicka igen och allting blir bra.

Det finns även stunder då jag låg i soffan, med huvudet på pappas ben. Hans lätta strykningar över mitt hår gjorde alltid att jag kände mig trygg! Ibland när jag är ledsen får jag fortfarande krypa ihop sådär, med huvudet på hans ben.

Varför är det så viktigt för mig?


Mockingbird med Eminem spelar i dem dåliga högtalarna på min mikroskåpiska bärbara. Någonting i den låten får mig att känna mig vilsen men som att det är tryggt samtidigt. Kanske är det för att det är en låt dedikerad till hans dotter, något som för alltid kommer ha samma värde för henne som den där klappen har för mig.
Någonting är det i alla fall med låten, någonting som nästan är magiskt.

Jag behöver en sådan klapp just nu pappa, varför är du så långt borta?

måndag 8 mars 2010

Long time no see

Nu var det allt för länge sedan jag skrev någonting, men det har hänt så mycket på så kort tid. Jag blev sjuk återigen, så jag låg nerbäddad ytterligare en vecka, sen fick jag nycklarna till lägenheten och livet rullade på därefter.

Nu sitter jag åter igen på min plats i bibblan och ska försöka summera vad jag ska läsa på inför mitt prov om två veckor, exakt idag faktiskt. Sedan måste jag även skriva klart mitt personliga brev till polishögskolan, för ja, det blir faktiskt av nu att jag ska söka.

Vilket påminner mig om att man kanske ska söka till högskoleprovet igen, när är det nu igen eller har det redan varit?
Förstå att jag har mycket nu när jag har planerat allt i förväg och ingenting håller den standarden jag önskar att det skulle göra.


Ikväll börjar jag första kvällen på teckenspråkskursen i alla fall och jag hoppas att det är ett språk jag faktiskt kan lära mig, det är så sjukt coolt och det skulle kanske kunna hjälpa mig i mitt sökande till polishögskolan!

Men för stunden springer Giddens runt i mina tankar och spökar så det är lika bra att öppna upp boken igen och ge det ett nytt försök.
Tyvärr är det en bok med lite för många ord för mig, hehe.

Men men, man kan ju inte ge upp fören man har försökt. Vad skulle jag då framstå som för person?

fredag 26 februari 2010

Mina naglar

Nu är det två månader sedan, ca i alla fall, sen jag sist bet på naglarna. Gud vad skönt det är att kunna klia sig!
Dem börjar bli rätt snygga nu också och visst är det jätte kul att lägga på nagellack!
Men jag googlade nu tips på hur man ska ta hand om naglarna och såhär lyder dem:

Rätt

•Använd gummihandskar när du diskar.
•Använd bomullsvantar när du utför trädgårdsarbete.
•Innan du gör trädgårdsarbete kan du dra en tvål över naglarna. Rengöring blir enkelt.
•Lägg nagelbandsremover innan du duschar.
•Använd inte nagelbandsremover oftare än 1 - 2 gånger i månaden.
•Använd en mjuk nagelborste dagligen.
•Använd nagelolja dagligen.

Fel

•Använd inte remover med aceoton, olja eller parfym.
•Peta inte under naglarna.
•Fila inte på nagelns sida.
•Naglarna är inte verktyg.

http://www.nyfikenvital.org/?q=node/1494

Måste införskaffa gummihandskar till disken, har jag i och för sig tänkt göra länge men nu är det dags. Jag måste också köpa en nagelbandsremover, undra om det gör ont?

onsdag 24 februari 2010

I say no, oh no

Du vet den där känslan av misslyckande?
Den väger tungt just nu.

Jag fick tillbaka resultatet i fredags, på en omtenta jag gjorde i januari. Jag förlorade den med ett halvt poäng. Många andra som fick godkänt på den, så varför fick just jag så dåligt?
Är jag verkligen så dålig på EG rätt?

Många tycker jag ska överklaga, men nu hittar jag inte tentamenskvittot, så det är kört. Jag måste alltså ta mig igenom den ännu en gång. Och nu måste jag lära mig Lisbonfördraget också...

Hur bra känner man sig egentligen nu när man sitter här och gråter över en tenta på två högskolepoäng?! Är jag helt inkompetent eller?

tisdag 23 februari 2010

När jag var mig själv

Han stängde dörren till mitt rum.
Vi hade båda väntat på detta tillfälle så länge nu, eller ja länge var det ju inte, bara en vecka. Men det kändes som en evighet.
Våra blickar möttes, leenden utbyttes och pulsen steg.

Det var sommar ute. Jag minns hur solen lyste in i rummet och hur det kändes som om solen ökade temperaturen i rummet snabbt.

Han närmade sig mig, fortfarande med ett leende på läpparna och omfamnade mig. Hans vänstra hand letade sig upp i mitt hår samtidigt som hans läppar nuddade mina. Det kändes bra, härligt eller kanske bara som att det ingick i min vardag. Inget dåligt vardagsfenomen men som om det var rätt, som om det alltid hade varit menat.

Stunden efter är suddig men jag minns utbytet av några ord och två stående leenden på våra läppar.

Efter en stund satte vi oss ner vid mitt skrivbord. Han hjälpte mig med ett program på datorn. Solen lyste fortfarande in genom fönstret men värmen var mer utjämnad över rummet nu.
Han satt på min högra sida och jag hade min högra hand på hans vänstra knä. Allt kändes så bra! Stunden gav mig en känsla av att tiden stod still och att det var där jag för alltid ville vara. Jag klämde lätt med handen på hans lår och tittade på honom med ett stort leende, som syntes både över läpparna och i ögonen. Jag fick positiv respons av honom, han kände detsamma.

Dagen jag aldrig glömmer, stunden jag aldrig glömmer, då jag var mig själv.

onsdag 17 februari 2010

Ordning och reda, varje fredá

Jag har just pratat med mina föräldrar och diskuterat möjligheterna för sälenveckan, vecka tolv. Allting verkar lösa sig så som det ser ut nu så åker jag på måndagen mot sälenstugan!

Jag glömde svara igår på frågorna; "Vem är jag?" och "Vem vill jag vara?"
Men svaret idag blir nog;

"Jag är lat och oansvarslös."
"Jag vill vara effektiv och ansvarsfull."

Undra varför det enklaste här i livet är att säga allt man inte är och säga allt man vill vara, istället för att erkänna det man är som det man även kommer att vara. Jag menar, att allting har en upp och nedgång, vissa gånger kommer jag att vara ansvarsfull och andra gånger den totala motsatsen, men varför inte bara acceptera läget?

Och hur kommer det sig egentligen att allt som finns nedskrivet, allt som har ett namn, även har en motsats. Minns att jag läst någonstans att för att någonting ska finnas måste det ha en motsats, eller kunna motbevisas. Känner att jag kanske borde läsa på om det.


Fick i alla fall ett trevligt meddelande på Facebook igår kväll från en kille som flyttat in i den bostaden jag bodde i för någon månad sedan. Han skrev att jag hade fått post och undrade om jag ville ha den. Hur kul är det inte att han faktiskt letade upp mig på facebook?!
Men när jag fick min post i alla fall så hade jag fått svar från Medborgarskolan om att jag kom in på kvällskursen för teckenspråk! Yes!
Den kommer dock bara vara en gång i veckan och den kommer att krocka med Yoga2 passet, men får väl börja gå på Yoga1 på torsdagar eller söndagar istället.
Skönt också är att mamma och pappa betalar för denna kurs, hehe!

Men tyvärr är det dags att sätta sig och läsa nu, tråkigt som det låter men, men!

tisdag 16 februari 2010

Allt och ingenting har hänt

Jag har faktiskt hunnit med en hel del idag, men det måste vara att sakerna jag gjort inte varit särskilt betydelsefulla som gör att jag inte riktigt känner att jag spenderat denna dagen väl.

Bara för att ta upp något jag inte hann igår så gick jag på ViktVäktarna igen och varje gång är det lika hemskt. Frågan är bara om det är hemskt för att jag är rädd för att trilla över 65 kg och då behöva betala min straffavgift, eller om det är för att jag vet hur dåligt jag tar hand om min kropp just nu? Kanske lite av båda till och med.
Så varför tar jag inte hand om min kropp just nu? Bra fråga... Jag orkar inte. Jag är lat. Jag har börjat gå på yoga en gång i veckan och tanken är att jag ska gå imorgon på ett medelpass, men vi får väl se om latheten tar över.
Jag hade i alla fall inte gått upp till hela 65 kg men däremot är jag nära nu, jag väger 64,5 kg. Är det mycket eller är det bara jag som nojjar?
Jag är inte nöjd med min mage längre men allt annat är helt okej.

Men tillbaka till vad som hänt idag; jag har pluggat lite, duschat och faktiskt klippt till luggen själv som jag anser att frisörerna misslyckades med i helgen. Jag har även åkt och handlat med Brunte, vår volvo, så att han har fått bli rastad och jag har lagat en underbar måltid med älsklingen och vi har hunnit slappa också.
Ja, helt enkelt ingenting märkvärdigt och det är väl därför dagen känns lite tom.

Nu ska jag diska det sista av disken och sen ska jag måla naglarna, idag med en serisrosa färg!

måndag 15 februari 2010

Ny delkurs

Helgen var härlig, hann dock inte skriva på alla hjärtans dag eftersom vi hade en härlig familjedag med en stor middag.
Men nu är det måndag, tillbaka i Örebro, och en ny delkurs har börjat. Vet inte riktigt vad den heter, kanske heter den självet, men intressant ska det bli.
Läraren kastade en mugg i väggen och la sig ner på golvet och skrek för full hals för att få sin poäng förtydligad.
Lite galen lärare, men hon var skön.

Något hon gav oss i uppgift var att varje dag besvara frågorna "Vem är jag?" och "Vem vill jag vara?" för att se hur svaret utvecklas under kursens gång.

Mitt svar idag blev:

"Jag är en nyfunnen Rita." "Den jag vill vara är en stabil Rita."



Nu är det dags att kolla på film och mysa efter dagens yoga pass!

fredag 12 februari 2010

En bra känsla

Mycket händer denna helg men det känns bra!

Jag har lyckats måla mina egna naglar för första gången och det ser inte så hemskt ut. Jag har rätt upp frågan med elbolag inför min nya lägenhet! Jag har hunnit äta middag med mammsen och träffat Maria.

Min klipptid flyttade jag till imorgon bitti. Jag kom på att det inte var bra att gå och simma efter en klippning eftersom man tappar frisyren man betalat för. Det som är bäst med detta är att min frisyr består till festen imorgon!

Snart är det dags att gå och simma med systern och hennnes väninna.
Grymt peppad!

Något som kom som en överraskning var att min gamla kompis Niklas hörde av sig, tack vare facebook. Vem hade trot att det faktiskt funkade att få kontakt med gammla kompisar via den när man inte hade något att söka på.


Nu är det dags att ta en powernap innan simningen!

torsdag 11 februari 2010

Äntligen klar!

Nu du! Nu är jag äntligen klar med den där jäkla hemtentamen! Efter många om och men så är mina sista ord nedskrivna!

Jag vet inte vad jag ska säga, eller ja skriva. Det känns så skönt att veta att jag kan fara hem till storstaden och bara andas in avgaserna så djupt och lugnt som det bara går! Dock har jag flera sidor inför nästa delkurs att läsa tills på måndag, men det är morgondagens bekymmer! Hehe!

Ikväll blir det TV tittande och sedan att somna relativt tidigt. Bussen in mot centralen går väl någon gång vid sju för att vi ska hinna med tåget som går klockan åtta.


Mitt schema för helgen blir roligt:

Fredag:
- Tåg till Stockholm klockan åtta
- Framme i Stockholm klockan tio
- Lunch med mamma hemma vid tolv, ett
- Ringa en massa elbolag inför inflytten om två veckor
- Klipptid klockan tre
- Simning med syrran och hennes vännina vid halv sex
- Middag hos syrran med hennes vännina och hennes pojkvän
- Filmkväll kanske med samma personer

Lördag:
- Slappa, kanske gå på stan
- Middag med kompisarna vid sju
- Utgång efter middagen med fullt ös!

Söndag:
- Jumpa med pappa klockan tio
- Lunch med föräldrarna efter jumpans slut
- Midddag med hela familjen strax före sex
- Köra ner brunte med älsklingen tillbaka till Örebro


En fullspäckad helg helt enkelt!

Sagt upp mitt förråd

Nu var det avklarat också! Tog bussen i morse och åkte ut till björkhagen här i Örebro, skrev på ett avtal om att jag sa upp mitt förråd och att jag lovar att ha tömt det till den sista samt städat ur det.

Har också ringt min hyresvärd och berättat att jag får bil, var på han lovade att komma ut hit med ett parkingstillstånd så att jag inte behöver betala någonting för parkeringen!

Nu är det bara uppsatsen kvar på mitt "To do" schema. Har väl några hundra ord kvar att skriva innan den är helt klar, men igår passade jag på att rätta alla andra 7 sju sidor eftersom jag inte hade orken att sitta och skriva mera på den då.
Jag tror faktiskt att uppsatsen blir bra, jag borde åtminstånde få G på uppsatsen.

Jag ska bara äta upp det sista av min sallad så är det dags att fortsätta plugga!

onsdag 10 februari 2010

ÖBO

Så många problem som jag har haft med ÖBO så är jag chockad över dagens nyhet!

Jag loggade in på ÖBO's hemsida för att visa en kurskamrat hur man såg hur mycket poäng man har i sin kölista. Mina poäng trodde jag låg på ca 20 sedan sista problemet med ÖBO, att mina köpoäng försvann på grund av att jag var tvungen att flytta ut från dem.
Men icke sa nicke! Mina poäng har återställts! Jag har officiellt 197 poäng igen!

Visst är man glad men frågan är om ÖBO endast gjort det för att jag ska sprida gott rykte om dem istället för att artikeln om deras problem ska kvarstå eller om det faktiskt är så som dem lovade i artikeln, att dem har ändrat på systemet.

Jag tänker i alla fall gå till Lösnummer som skrev artikeln om mig och berätta vad som har hänt. Det är ju bra nyheter att dem har ändrats sig, men sen får vi se om det finns något lurt bakom det...

Tre timmar senare och fortfarande kvar

Jag är i alla fall klar med uppgift ett nu och har börjar smått på uppgift två. Just nu har jag dock tagit en paus och lyssnar just nu på Imogen Heap - Hide and Seek, grymt bra låt.

Snart är det nog dax att äta lunchlådan jag tog med mig som består av en god sallad med tomat, getost och avokado. Avokadon var dock inte min men jag ersätter den efter skolan, hehe, hoppas ingen lider. Tror det var Daniels och då vet jag att det var okej.

Jag längtar verkligen fruktansvärt mycket hem just nu. Vill bara få en kram av pappsen och en klapp på huvudet, som alltid förstör frisyren men den är så typisk pappa att jag inte kunde bry mig mindre. Älskar den klappen, den verifierar bara att jag fortfarande är hans lilla tös, även fast jag har flyttat hemifrån och snart får min första egna lägenhet.

Att åka hem känns alltid som en paus, en skön paus med avkopplande sällskap, fast jag alltid har missat mera sömn när jag kommer tillbaka än när jag åkte.
På tal om sömn så somnade vi ca halv två igår och gick upp vid halv åtta och duschade. Inte optimalt kanske men jag sov en extra halvtimma efter duschen också, så jag fick vila ut lite till. Men förutom de få timmarna jag sov i natt så har det varit rätt skönt att gå upp runt halv nio och sätta sig på bibblan vid tio och sitta här dagen ut.
Jag menar, jag får mycket gjort samtidigt som jag kan ta pauser. Det är underbar utsikt som gör en lugn samtidigt som jag har med mig datorn och kan surfa lite då och då. Jag skulle mer än gärna vilja göra detta till min vardag, undrar bara om man har kraften att faktiskt göra det.
Kraften kanske inte är rätt att ifrågasätta utan hur hög/låg min lathet är.

Träningen har faktiskt blivit åsidosatt nu mera, lite trist eftersom det börjar synas på magen. Det tar ju bara en vecka för magmusklerna att släppa och typ en månad för dem att byggas upp. Men yogan ska jag fortsätta med, varje måndag och sen direkt till ViktVäktarna!

Dags att fortsätta plugga...

Åter igen på biblioteket

Jaha, då var det tredje dagen på bibblan.

Idag fick jag inte min plats som jag gillar. Jag är ibland sådan som hatar förändringar för jag tror att det beror på tinget och inte mig själv. Som om det gick jätte bra under ett prov då jag hade vissa kläder på mig så får jag för mig ibland inför nästa prov att jag måste ha samma kläder igen eftersom det gick så bra sist. Jag menar, det kan ju inte alls vara så att faktorn som spelar roll är ifall jag har förstått uppgifterna inför provet och hur mycket jag har pluggat? Nejnej, utan det är kläderna som spelar roll... psyko...

Men i alla fall så fick jag nu inte samma plats som jag hade igår och i förgår så nu kanske jag inte skriver lika bra på min hemtentamen idag?


Det är inte mycket ljud som stör mig när jag sitter och pluggar, jag gillar mera att det är ljud omkring mig för att annars försvinner jag bort i egna tankar istället för att superfokusera mig. Men igår så satt det en kille mitt emot mig och snacka om att jag störde mig på honom. Han satt och andades tungt och täppt på grund av en förkylning säkert och sen hade han flipp på sitt hår för han mjällade ner en massa på sina papper hela tiden så han körde fingrarna i håret var femte sekund och skakade om det rejält. Riktigt irriterande.

Igår satt jag ändå här i sex och en halv timma, så man hinner se en del genom dessa stora fönster. Och igår var det ett par i röda teckbyxor och röda jackor med sin väldigt vita hund som motionerade runt här på universitetsområdet. Tror dem gick fram och tillbaka ca 6 ggr. Men idag var det bara frun som var ute med hunden såg jag just, intressant iaktagelse? Nej.

Nu måste jag börja med uppsatsen igen så att jag blir klar någon gång. Jag vill inte hamna efter med den så jag måste sitta hemma i Stockholm och gå igenom dem med pappsen.


Plugg, plugg, plugg, plugg...

tisdag 9 februari 2010

Hemtentamen

Nu sitter jag åter igen här på bibblan och skriver på min hemtentamen. Sedan lunch har det gått väldigt segt men jag fick tips av läraren i alla fall om vart jag skulle läsa för att svara på den sista delfrågan i fråga ett.
Inte för att jag har kommit mycket längre för det. Tror jag har skrivit 24 ord till och jag menar, det ska ju bara vara ca 776 ord till innan jag kan börja med fråga två!!!!

Det snöar ute i alla fall. Mysigt att sitta vid bibblotekets stora fönster och kolla ut. Problemet är väl bara att jag borde fokusera mera på plugget än snön, som lyser så starkt att jag får ont i ögonen.

För att prata om annat så gick jag på yoga för första gången igår. Jag lyckades nog få in den korrekta andningen som man skulle ha vilket gav en rätt cool känsla. Jag känner att jag nog ska fortsätta med yoga då det kanske ökar min hållning och min stabilitet i hålfoten.
Sen ska jag även försöka dra iväg mig själv till medelpasset imorgon kl. 16.00 sen borde jag väl gå till viktväktarna eftersom jag inte hann det igår.
Jag vill egentligen inte ställa mig på den vågen eftersom jag har sett hur slapp jag blivit om magen de närmaste veckorna, men samtidigt kan jag inte hjälpa mig själv; jag tycker i alla fall om min kropp!
Det var länge sedan jag kunde säga att jag tyckte om min kropp, dock har brösten blivit lite tomma igen men hoppas att det är något man kan fixa med några veckor på gymmet igen, det är ju dags att börja igen med träningen.

Dags att återgå till hemtentamen så jag blir klar med den. Annars blir det inget besök hemma i helgen... och det vill vi ju inte missa!

onsdag 27 januari 2010

Allt händer av en orsak

Många saker har gått fel enligt mig denna månaden, men vem kan bevisa att det egentligen gått fel? Var det inte bara meningen att alla sakerna skulle ske för att i slutändan skulle det komma något annat? Kanske till och med något bättre?

Socialpsykologin sätter sina spår i tankarna, även fast jag bara har haft fem lektioner. Det vi tänker, det vi applicerar på vår vardag är egentligen något vi har fått applicerat i våra tankar. Något som någon någongång har skapat. Vad säger då att när den bilden inte efterlevs så är det fel?
Att jag inte har fått någon lägenhet fören nu kanske berodde på att den lägenheten jag fick nu är en lägenhet jag är värd. Det var meningen att den skulle bli min. Men alla nätter jag gråtit då, varje gång det gått fel med en annan lägenhet? Alla gånger som jag slitit av håret i frustration för att jag blivit stressad av tanken på att försöka ordna upp mitt liv? Varför tänker man inte logiskt då att det kommer någonting längre in i framtiden som ordnar upp allt?

Allt har ju en mening... Eller?

måndag 25 januari 2010

Det känns inte bra just nu...

Tungt, förvirrande, stressande ut och in.

"The P, the A, the R, the A, the D, the I, the S, the E
That's me and you.." sjunger Vincent just nu ur högtalarna. Bra låt men den får en endast att falla in i dem tankarna som är jobbiga just nu.
Jag har fått lite problem med boendefrågan och det känns just nu som att allt rasar ihop sakta.

Det känns som om denna fråga tär på mig och alla i min närvaro. Jag vet inte vad som är rätt att säga och vad som inte är det men jag önskar att allt kunde gå tillbaka till som det var förut.
Du vet, när snön föll, fåglarna kvittrade av kylan och jag inte hade några stora bekymmer. Men det händer ju aldrig, eller hur? Man måste tyvärr möta sin problem från gång till gång.

Jag bara önskar att jag kunde få en varm kram och få höra dem magiska orden; " Det ordnar sig, ta det bara lugnt."

...

torsdag 14 januari 2010

Avslutande tentamen på Rättsvetenskap A

Jadu... Vad ska man säga om tentan? Jag har aldrig suttit så still, så flitigt och skrivit så hårt på en tentamen som denna. Fascinerande egentligen att jag kunde åstakomma så mycket på så kort tid, eller ja det beror på hur man klassar kort tid. Vi hade fem timmar på oss att svara på två frågor inom Offentligrätt.

Alla jag har pratat med hittills är sura på läraren för dem frågorna han tog med i provet. Själv vet jag inte riktigt vart jag står i hans frågeval. Visst var dem svåra och abstrakta, men jag gav det mitt allt. Jag känner att hur det än har gått på denna tenta så gjorde jag så bra jag kunde med den tiden som fanns.
Jag satt till och med hela tiden ut, eller ja, det fanns 3 minuter kvar när jag lämnade in papprena.

Tillbaka till en nogelunda normal vardag nu. Nästa termin börjar nu och nästa tenta väntar nästa helg. Livet rullar vidare!

onsdag 13 januari 2010

Ännu en dag i det enkla livet

Jadu, nu sitter man här. Lyssnar på Norah Jones, tar det lugnt men samtidigt försöker få in det sista i huvudet till provet imorgon. Jag har bestämt mig för att läsa igenom mina anteckningar en gång bara för att kunna hitta allting imorgon på tentan.
För att göra det förståligt för er som läser (om det nu är några) så har jag en "open book tenta" vilket betyder att man får ta med sig allt, allt och åter allt... det finns alltid undantag här i livet och på denna tenta är det att man inte få ha med sig några andra böcker som inte står på kurslitteraturslistan. Oj det var ett långt ord...

Men nu sitter jag här, ni kanske undrar vart här är och i sånt fall, som svar på er fråga, är det i pojkens rum. Har flyttat in på hans 18,8 kvm på studentgatan här i Örebro. Jag har inte riktigt något eget rum/egen lägenhet nu mera. Lämnade faktiskt tillbaka nycklarna idag. Jag har dock fått erbjudande om tre andra här på studentgatan men jag ligger inte först på listan utan 3:e, 4:e och 5:e. Så vi får se om jag får någon av dem.

Norah Jones är bra när man försöker lugna ner sig. Kommer aldrig glömma första gången jag hörde hennes röst genom några högtalare.
Jag hade sovit hos min syster då jag var ledsen över ett avslutat kapitel och min syster väcker mig på morgonen med hennes ljuva stämma där hon sjunger "Sunrise". Min älskade syster tappade då upp ett bad åt mig och sen fick jag frukost på sängen.


Älskar min familj för hur mycket dem ställer upp för mig i svåra stunder!

fredag 8 januari 2010

Janurai månad

Just nu känns det som en jobbig start på ett nytt år. Alldeles ensam i en liten stad, en massa plugg, lite pengar och början till en förkylning.
Sitter just nu på universitetet och pluggar med en kursmedlem. Lunchdags och det finns ingen mat här. Universitetet har inte alla sina restuaranger öppna då det är så lite folk som är här under vecka 1. Vilket nu har resulterat i att all mat är slut.

Jag har i alla fall med mig min godis påse...

Ikväll ska vi ut ett gäng och ta en drink. Lite after school sådär på en fredag kväll, man kan ju bara hoppas på att jag inte blir mer sjuk.

Provet känns långt borta även fast dagarna bara faller bort. Har så mycket att göra på en vecka men så lite tid. Man väljer gärna bort att plugga när det finns andra saker att oroa sig för eller ja, man väljer väl alltid bort att plugga om det inte är något man brinner för. Kanske till och med då väljer man bort att plugga.
Men som sagt, provet känns långt borta fast det snart är här och jag har inte råd att ha ett prov till liggandes bakom mig. Jag har redan ett omprov den 23 januari och jag HOPPAS att det kommer vara mera förståligt än det jag flunkade på.


Nu är kompisen tillbaka med mat så nu fortsätter stuiderna... Way!