Många saker har gått fel enligt mig denna månaden, men vem kan bevisa att det egentligen gått fel? Var det inte bara meningen att alla sakerna skulle ske för att i slutändan skulle det komma något annat? Kanske till och med något bättre?
Socialpsykologin sätter sina spår i tankarna, även fast jag bara har haft fem lektioner. Det vi tänker, det vi applicerar på vår vardag är egentligen något vi har fått applicerat i våra tankar. Något som någon någongång har skapat. Vad säger då att när den bilden inte efterlevs så är det fel?
Att jag inte har fått någon lägenhet fören nu kanske berodde på att den lägenheten jag fick nu är en lägenhet jag är värd. Det var meningen att den skulle bli min. Men alla nätter jag gråtit då, varje gång det gått fel med en annan lägenhet? Alla gånger som jag slitit av håret i frustration för att jag blivit stressad av tanken på att försöka ordna upp mitt liv? Varför tänker man inte logiskt då att det kommer någonting längre in i framtiden som ordnar upp allt?
Allt har ju en mening... Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj då. Det var djupt. Det skulle vi kunna ha en intressant diskussione om när jag hälsar på dig :).
SvaraRaderaMen jag tror att du har delvis rätt. Det första du säger, att vi tillsammans med vår omgivning skapar våra liv, det håller jag med om, men det andra låter med som något slags fatalism och det håller jag inte med om. Något som får dig att gråta dig till sömns är (nästan) aldrig rätt. Men det här kan vi prata bort flera timmar om över en flaska vin (eller i ditt fall cider eftersom jag har för mig att du inte gillar vin)