Förnedring

Förnedring är dagens stora ord.

Någonstans måste förnedring vara något man själv skapar. Det är en känsla man känner efter att något har hänt en själv som man inte tyckte var okej. Så tekniskt sett är förnedringen bara i ditt eget huvud.
Hur kommer det sig då att dagen kunde börja så bra, lite stressande men vi hann med allting ändå. Kvällen skulle avslutas med middag ute och kanske en drink. Men istället avslutades den med en gråtande Rita i duschen.

Varför? Jo fånigt nog fick jag en stor mängd öl, rakt över mig och alla mina ägodelar. Och vad känner jag? Jo förnedring. Och vad gjorde jag? Jo bestämde mig för att gå hem. Jag ville inte ens godta killens ursäkt. Jag kände mig riktigt förnedrad och jag kan inte förklara varför ens.

Nu har jag duschat och sitter här med håret i en turban och även fast jag har skrubbat huden, tvålar den med peach duschkräm och bytt kläder, till och med tagit bort allt smink och schamponerat håret så känner jag fortfarande lukten av öl och känslan av förnedran ligger kvar. Klumpen i halsen finns kvar.

Varför är jag så jävla löjlig? Varför kunde jag bara inte ställt mig upp och skrattat åt det, skvätt lite av min cider över honom och sen fortsatt? Visserligen var det inte en liten mängd öl jag fick över mig och nu pratar vi rakt över mig, men det är bara jag som kan skapa känslan och det har jag gjort.
Hur blir man nu av med den?