Aj, Aj, och åter Aj!

Träningsverk är ett bra ord att beskriva dagens början!

Igår kväll kändes det inte så mycket men man vet att dagen efter är värst. Jag orkade iallafall baka lussebullar, men glömde att slå in dem i påsar så de har hunnit bli lite torrare än jag hade väntat mig, vilket är lite tråkigt.

Men idag ska bli en bra dag. Först matte, där jag ska försöka komma ikapp! Sen blir det middag på MAX, inte för att det är särskilt lyxigt men annat än hemlagat! Efter det blir det Harry Potter premiären med Sofia och Kalle!
Så ikväll ska jag och Freddy avnjuta en kväll på bio! Undra som flundra om jag ska köpa chips och spendera mina points på det eller om jag helt enkelt bara ska äta någon frukt, tråkigt som det låter.

Men snart är tvätten klar i tvättstugan som Freddy har slitit med hela morgonen så jag måste kila ner och ta upp allting innan jag börjar!

Life's a bitch

Vart ska man börja?

Jag har haft några uppenbarelser sedan sist. Några av dem kom jag inte på själv men vad spelar det för roll?
Hos psykologen i måndags kom vi fram till några av de viktigaste uppenbarelserna för mig. Vi kom underfull med att jag är en person med stort hjärta men som gärna bestämmer över andra från stund till stund. Psykologen tyckte också att jag skulle ta vara på att jag är så nära mina känslor, hon sa att jag skulle använda det som en tillgång i livet.

Sen har vi det här med Åsa. Vi i familjen väntade på att få reda på om jag eller Ylva skulle kunna donera till Åsa, alltså donera benmärg. Men svart blev nej. Varken jag eller Ylva matchar Åsa i benmärg så det går icke...
Men Ylva förklarade för mig att det finns i alla fall en stor chans att hitta någon då det faktiskt genomförs ca 80 donationer per år i Sverige och eftersom TobiasRegistret innehåller 12 miljoner människor från hela världen så borde väl någon matcha vår syster?
Kan man i alla fall tycka att det borde.

Själv har jag och Freddy nu skrivit under anmälningsblanketten. Strax bär det av till posten för att posta våra blanketter. Lovade mig själv och Ylva att den som inte matchade/ om ingen av oss gjorde det så skulle vi skriva upp oss i registret för att kunna hjälpa andra. Det är inte värre än att donera blod så varför inte? Det gör jag ju ändå 3 gånger varje år.

Efter posten så bär det av till gymmet med Freddy och efter det ska jag unna mig lite bakning. Ikväll blir det lussebullar! Något roligt måste man ju ha, men inte allt för kul eftersom jag ska plugga matte samtidigt. Men för att det också ska SKE (oddsen för det är små om inte..) så har jag bjudit över en kurskompis.

Hmm... Nu är det nog dags att väcka Freddy förresten. Han har sovit en timma nu!

När kvällen når sitt slut

Nu är kvällen här. Det är onsdag och efterlyst har gått på TV. Det var ett inslag om Ladislav och de frågade om allmänheten sett något speciellt eller inte sett något alls.
Det känns skumt. Det gör det verkligen. Hans dotter var lika gammal som jag, lika gammal! Jag har så svårt att förstå vem som skulle göra honom illa.

Polisen sa på efterlyst att det inte var ett rån. Han hade alla värdesakerna kvar och det var bara ett knivhugg som dödade honom.

Men åter till mig. Dagen har varit sådär. Matematiken hänger efter mig och jag finner aldrig tid eller ork att börja räkna. Sen hjälpte det inte idag att humöret var som att vakna på fel sida.


Men nu ska vi åter tillbaka till Hell's Kitchen och deras maträtter!

Sunrise, sunrise...

Klockan har passerat sju och här sitter man. Tända ljus, Norah Jones i högtalarna, en skål med havregrynsgröt med sylt väntar på mig på spisen.
Själv sitter jag på min stol, kollar ut genom det stora fönstret och förundras över hur effektiva dem är i Örebro på att få bort snön från gatorna och gångvägarna.

Morgonen är enklare att tackla när Norah Jones finns och när ljusen värmer upp rummet. Allt känns lugnare, enklare och mysigare. Istället för tanken på hur kallt det kommer att vara när man kliver utanför dörren och snön blåser rakt i ansiktet på en.
Missförstå mig inte nu! Jag är en av de få personer som älskar snön. Den ska vara precis som den är idag;
vit, knarrar under fötterna och alldeles fridfull.

Varje gång vid vintertid såhär så känns det nästan som om känslorna svämmar över inom mig. Jag blir mysigare men kan samtidigt bli vresigare, mer påhittig men ändå vilja vara själv för en gångs skull och bara dricka en kopp varm choklad och sitta i fönstret och titta ut.
Här sitter jag och tar för givet att det är något fel på mig, som vanligt, medan säkert halva regionen är sådana som fylls upp av dessa känslor också. Kan det någonstans i vårt undermedvetna ha med alla filmer som säger hur man ska göra vid vintertid? Eller har dem fått det från människans egna beteendemönster under vinterhalvåret?

Dags att äta gröten innan den svalnar bort helt...

En härlig dag i solen

En sak jag glömde på listan förut över saker jag gjort sedan jag skrev sist i mars är att jag har fortsatt med teckenspråk. Och idag träffade jag min nya kompis som är hörselskadad och kan teckenspråk.
Det var sjukt roligt att få sitta och prata med någon på teckenspråk, samtidigt som jag fick lära mig en massa nya ord.

Ex.
Muffins-Fabrik och Använda

När jag kom hem, efter att ha glömt bort tiden lite, så var mina systrar hemma hos mamma och pappa. Det slutade med att vi tre systrar gick ut på en promenad där Ylva kunde fotografera lite i det fina vädret.

Än så länge har dagen varit bra. Snart bär det dock av till blodprov på Karolinska Sjukhuset och jag är inte ett stort fan av nålar. Men jag gör samtidigt allt för min syster! Det är bara ett provrör de ska ha.

Strax efter det skjutsar pappa mig till Centralen och så bär det av hemmåt, tillbaka till Örebro. Men jag åker nog upp nästa helg också, nu när det är hyffsat lugnt i skolan kan man passa på!

Ibland känns världen liten!

Har du någonsin känt att världens känns liten?

Ta mitt exempel:
Jag läste i fredags morse om en man som blivit dödad på söder, funnen blodig. Jag tänkte väl inte mycket mer på det än; "Ojdå, ett nytt mord i Stockholmsområdet. Men det är säkert ingen jag kände."

Tji fick jag. Det var min gamla arbetskollega från Inspecta. Han som gjorde IT-avdelningen rolig under sommrarna som jag spenderade där.
Det känns så absurt. Så ogreppbart. Varför skulle någon vilja mörda honom?
Var han bara på fel plats vid fel tidpunkt eller?

Jag känner att när något sådant händer någon man kände så känns allting plötsligt väldigt nära. Vem som helst kan bli mördad nu, i mina ögon. Vem som helst.
Oddsen känns väldigt dåliga för att man ska ha en chans att överleva i den här världen.

Eller?

Long time no see!

Nu var det ruggit länge sedan jag skrev något. Tappade lite intresset att skriva ett tag men nu känns det roligt igen.
Saker och ting kommer och går här i livet så det är väl inte konstigt att jag tappat lusten under en period.

Mitt liv har tagit några vändningar sedan sist.

1. Jag har börjat studera till Mattelärare på Örebro Universitet.
2. Jag har klarat av mina två första tentor inom matematiken.
3. Jag och Freddy har flyttat ihop på riktigt, så att säga.
4. Jag har blivit kallad till Polishögskolans Fysiska test i januari! (Wow, vad hände där liksom?)
5. Min syster är sjuk igen...

1. För att diskutera varje punkt så kan jag berätta att jag faktiskt känner mig trygg i tanken om att bli matematiklärare. Det känns bra att jag har hittat någonting som täcker framtiden en bit.
2. Jag klarade båda två av de första tentorna på matematiken. Jag vet inte riktigt hur stolt jag är över dem med tanke på att den ena trodde jag att jag skulle få göra om men jag fick precis g... Är det något att vara stolt över?
Den andra tentan fick jag strax över g på men jag hade gjort så sjukt mycket slarvfel att man kunde bli galen för mindre! Men det ljusa med den historian är att de är i alla fall över och jag har tillräckligt med poäng för att söka nästa termin.
3. Det känns riktigt bra! Jag trivs med att bo ihop med min älskade. Jag längtar varje dag när skolan tar slut att få gå hem och bli bemött av ett glatt leende eller en kram. Självklart sker inte detta varje dag men det är så jag tänker på situationen, hehe. Men även om vi bara bor på 33 kvm så är det härligt.
Vi hade chansen på en 3:a på Brickebacken men den var på 81,3 kvm och det kändes påtok för stort!
4. Mitt i alla betygen som trillade in idag på mitt mailkonto så hittade jag ett brev på polishögskolan. Min tanke var först; "Shit! Jag har inte tänkt alls på detta, tänk om jag blivit antagen till fystesten!" Men snabbt där efter tänkte jag på att de hade nekat mig gången innan och chansen att de skulle acceptera mig denna gång kändes minimal. Men det mest oförutsägbara hände när jag loggade in och klickade på meddelanden. Det stod att jag är kallad till fystest i början på januari! Vad gör man när man inser något sånt samtidigt som livet är upp och ned?
5. Juste, sen kommer vi till detta... Min syster är sjuk igen. Jag vet inte vad det finns att säga om det. Mer än att allt inte är som det ska...