Allt händer av en orsak

Många saker har gått fel enligt mig denna månaden, men vem kan bevisa att det egentligen gått fel? Var det inte bara meningen att alla sakerna skulle ske för att i slutändan skulle det komma något annat? Kanske till och med något bättre?

Socialpsykologin sätter sina spår i tankarna, även fast jag bara har haft fem lektioner. Det vi tänker, det vi applicerar på vår vardag är egentligen något vi har fått applicerat i våra tankar. Något som någon någongång har skapat. Vad säger då att när den bilden inte efterlevs så är det fel?
Att jag inte har fått någon lägenhet fören nu kanske berodde på att den lägenheten jag fick nu är en lägenhet jag är värd. Det var meningen att den skulle bli min. Men alla nätter jag gråtit då, varje gång det gått fel med en annan lägenhet? Alla gånger som jag slitit av håret i frustration för att jag blivit stressad av tanken på att försöka ordna upp mitt liv? Varför tänker man inte logiskt då att det kommer någonting längre in i framtiden som ordnar upp allt?

Allt har ju en mening... Eller?

Det känns inte bra just nu...

Tungt, förvirrande, stressande ut och in.

"The P, the A, the R, the A, the D, the I, the S, the E
That's me and you.." sjunger Vincent just nu ur högtalarna. Bra låt men den får en endast att falla in i dem tankarna som är jobbiga just nu.
Jag har fått lite problem med boendefrågan och det känns just nu som att allt rasar ihop sakta.

Det känns som om denna fråga tär på mig och alla i min närvaro. Jag vet inte vad som är rätt att säga och vad som inte är det men jag önskar att allt kunde gå tillbaka till som det var förut.
Du vet, när snön föll, fåglarna kvittrade av kylan och jag inte hade några stora bekymmer. Men det händer ju aldrig, eller hur? Man måste tyvärr möta sin problem från gång till gång.

Jag bara önskar att jag kunde få en varm kram och få höra dem magiska orden; " Det ordnar sig, ta det bara lugnt."

...

Avslutande tentamen på Rättsvetenskap A

Jadu... Vad ska man säga om tentan? Jag har aldrig suttit så still, så flitigt och skrivit så hårt på en tentamen som denna. Fascinerande egentligen att jag kunde åstakomma så mycket på så kort tid, eller ja det beror på hur man klassar kort tid. Vi hade fem timmar på oss att svara på två frågor inom Offentligrätt.

Alla jag har pratat med hittills är sura på läraren för dem frågorna han tog med i provet. Själv vet jag inte riktigt vart jag står i hans frågeval. Visst var dem svåra och abstrakta, men jag gav det mitt allt. Jag känner att hur det än har gått på denna tenta så gjorde jag så bra jag kunde med den tiden som fanns.
Jag satt till och med hela tiden ut, eller ja, det fanns 3 minuter kvar när jag lämnade in papprena.

Tillbaka till en nogelunda normal vardag nu. Nästa termin börjar nu och nästa tenta väntar nästa helg. Livet rullar vidare!

Ännu en dag i det enkla livet

Jadu, nu sitter man här. Lyssnar på Norah Jones, tar det lugnt men samtidigt försöker få in det sista i huvudet till provet imorgon. Jag har bestämt mig för att läsa igenom mina anteckningar en gång bara för att kunna hitta allting imorgon på tentan.
För att göra det förståligt för er som läser (om det nu är några) så har jag en "open book tenta" vilket betyder att man får ta med sig allt, allt och åter allt... det finns alltid undantag här i livet och på denna tenta är det att man inte få ha med sig några andra böcker som inte står på kurslitteraturslistan. Oj det var ett långt ord...

Men nu sitter jag här, ni kanske undrar vart här är och i sånt fall, som svar på er fråga, är det i pojkens rum. Har flyttat in på hans 18,8 kvm på studentgatan här i Örebro. Jag har inte riktigt något eget rum/egen lägenhet nu mera. Lämnade faktiskt tillbaka nycklarna idag. Jag har dock fått erbjudande om tre andra här på studentgatan men jag ligger inte först på listan utan 3:e, 4:e och 5:e. Så vi får se om jag får någon av dem.

Norah Jones är bra när man försöker lugna ner sig. Kommer aldrig glömma första gången jag hörde hennes röst genom några högtalare.
Jag hade sovit hos min syster då jag var ledsen över ett avslutat kapitel och min syster väcker mig på morgonen med hennes ljuva stämma där hon sjunger "Sunrise". Min älskade syster tappade då upp ett bad åt mig och sen fick jag frukost på sängen.


Älskar min familj för hur mycket dem ställer upp för mig i svåra stunder!

Janurai månad

Just nu känns det som en jobbig start på ett nytt år. Alldeles ensam i en liten stad, en massa plugg, lite pengar och början till en förkylning.
Sitter just nu på universitetet och pluggar med en kursmedlem. Lunchdags och det finns ingen mat här. Universitetet har inte alla sina restuaranger öppna då det är så lite folk som är här under vecka 1. Vilket nu har resulterat i att all mat är slut.

Jag har i alla fall med mig min godis påse...

Ikväll ska vi ut ett gäng och ta en drink. Lite after school sådär på en fredag kväll, man kan ju bara hoppas på att jag inte blir mer sjuk.

Provet känns långt borta även fast dagarna bara faller bort. Har så mycket att göra på en vecka men så lite tid. Man väljer gärna bort att plugga när det finns andra saker att oroa sig för eller ja, man väljer väl alltid bort att plugga om det inte är något man brinner för. Kanske till och med då väljer man bort att plugga.
Men som sagt, provet känns långt borta fast det snart är här och jag har inte råd att ha ett prov till liggandes bakom mig. Jag har redan ett omprov den 23 januari och jag HOPPAS att det kommer vara mera förståligt än det jag flunkade på.


Nu är kompisen tillbaka med mat så nu fortsätter stuiderna... Way!