Indestructible!

Har totalt fastnat för Robyns nya låt Indestructible! Hörde den i bilen på väg till Lisa, när jag och systrarna skulle spela spel hos dem. Jag kom att tänka på delen i låten som går; "I'm gonna love you like I've never been hurt befor! " och insåg att man måste leva varje dag som att jag aldrig blivit sårad, annars kommer man gräva ner sig.
Detta har hjälpt mig idag, första dagen med detta tänkande. Jag hoppas att folk har lagt märke till att jag har försökt liva upp min egen, och andras, tillvaro idag.
Jag behöver musiken för att göra mina dagar lättare. Jag behöver sällskapet av andra, min hobby att baka för att kunna klara av dagarna framöver. Man måste vara stark nu när syster yster är ynklig, men själv är jag inte helt "oynklig" på insidan heller, men jag har i alla fall min älskling!

Man borde berätta...

.. vad folk betyder för en.
Varför är det så lätt att tänka tankar, älska människor men så svårt att låta dem veta det? Om någon försvinner, vad ska man göra då? En god vän till mig säger ofta att han tycker att det är onödigt att bara fira födelsedagar, julafton med mera när man faktiskt kan visa personerna i sin närhet hur mycket de betyder för en, närsomhelst på dygnet, veckan och året. Jag önskar att jag hade modet att säga till alla som står mig nära, precis vad jag känner för dem. Och tänk att det har tagit mig ett år att verkligen förstå vad han menade med att visa alla omkring en vad de verkligen betyder för en.

Jag har funderat på detta under dagen och om jag lyckas samla mod till mig, nu i helgen så ska jag berätta för min pappa att han är min hjälte. Jag tror det är anledningen till varför jag är så rädd att något ska hända honom, för hjältar kan ju inte skadas. Eller hur?

Min älskling kämpar jag varje dag för att vara säker på att han vet att jag älskar honom från botten av mitt hjärta! Varje gång jag kommer på mig med att säga något som låter negativt så får jag nästan lite dåligt samvete. Jag menar, var just den meningen och sättet jag sa det på nödvändigt?

En annan person jag måste lära mig att visa känslor för är min älskade syster! Tänk så mycket som jag kan gå miste om annars om jag inte öppnar munnen snart! Och hur ska jag då kunna leva med mig själv?

Underbara du!

Att du alltid finns där för mig är fantastiskt och helt ofattbart. Du står ut med mig i ur och skur, även när jag är som jobbigast!
Idag åkte vi till marieberg och du lät mig köpa både ett pussel(som jag ofta använder mig av när jag är nere) och alfapet! Jag går alltid velat ha alfapet och första matchen i det går av ikväll, efter att jag har pluggar matte dock.

Imorgon har jag planerat att gå upp tidigt, gå till gymmet och ta ut mig riktigt rejält! Ska bli skönt att få en nystartad vecka! Och på onsdag börjar teckenspråkskursen! Ytterligare något att se fram emot!

Dagen bara rinner iväg...

Vad har jag gjort idag egentligen? Jag och älsklingen vaknade vid halv elva, gjorde världens godaste frukost och kröp sedan tillbaka ner i sängen vid tolv. Vi "råkade" somna om igen och vaknade en tjugo minuter innan Emma kom över med sin hund.
Vi tog en riktigt lång promenad på en och en halv timma och när vi kom hem kröp hunden upp i soffan och somnade. Vi passade då på att kolla på en film för att sedan pausa i handbollen. Tillslut var klockan nio och vi åt middag. Dagen är förbi och vad har man åstadkommit?

Nu ligger jag här i soffan igen och funderar på livet. Saknar familjen och mest av allt vill jag bara bli omhållen!

Tjock som man är!

Nu sitter man här, tjock som man är. Äter chips gör jag också. Är det verkligen så gott som mina smaklökar verkar tycka? Det måste ju vara något med chipsen som gör att jag kan trycka i mig mängder. Men jag tränade i alla fall idag, om det nu är till någon tröst. Imorgon ska jag och hjärtat gå ut med Emmas hund igen, till och med ta hand om den ett tag medan de är i Marieberg! Det ska bli kul och är något jag ser fram emot! Sen finns det andra saker som gör att jag ser fram emot imorgon.
1. Vi ska sova ut rejält!
2. Vi ska äta stor och god frukost( vilket tekniskt sett är lika onyttigt som de chips jag stoppar i mig just nu)
3. Vi ska mysa och slappa hela dagen!!!
4. Vi ska ut och promenera!
5. Och till slut, ingen matematik.

Jag har nämligen bestämt mig för att lördagar inte är en matematikdag, då jag faktiskt kan tänka mig att plugga resterande dagar i veckan.
Men nu börjar filmen på TV igen och jag måste skaffa fram lite kallt vatten med is i! Mmm!!

Got to let it burn

Minnena flyger tillbaka till högstadiet när Spotify spelar Usher - Burn. Det var evigheter sedan jag lyssnade på denna låten, oftast när jag var deppig av kanske ett slut mellan en kille och mig eller bara var på allmänt depphumör.
Kommer ihåg hur jag kunde sätta på denna låten på högsta volym, lägga mig raklång på sängen i mörkret i rummet och bara vara.

Det är fascinerande,tycker jag, hur minnet egentligen fungerar. Jag funderar ofta över vad det är som gör att jag minns olika stunder mer än andra. Jag tror mig ha kommit fram till att det är när någonting har påverkat mig känslomässigt som mitt minne börjar lagra. Vissa saker har jag så pass tydliga bilder av, i minnet att jag skulle kunna skissa upp platsen, vilka som var där och vad som hände. (Om jag bara var så bra på att rita, hehe.)

Igår såg vi ett avsnitt av en amerikansk serie och det började med att en man slängde sig ner på spåret i tunnelbanan i New York för att kunna rädda en kvinna som fallit ner. Men med sig i tunnelbanan hade mannen sin lilla dotter som stod kvar på perrongen och såg tåget närma sig hennes pappa.
Jag hade nästan förträngt det och jag undrar om inte min pappa redan har gjort det. Men avsnittet på TV triggade min hjärna och dess minnesbilder. Jag minns det som om det var igår när jag stod på perrongen på Rådhusets tunnelbanestation och kramade om pappas gamla slitna skinnportfölj och skrek efter honom medan han sprang fram till kanten för att hjälpa den fulla mannen som trillat ner.
För att ta det från början och förklara varför jag minns att han var full så var det så att vi stod på perrongen, såg mannen vingla fram och tillbaka över, den minst tio meter breda, perrongen. Tillslut trampade han snett vid den vita linjen, som finns som en markering om att man inte ska gå där, och föll ner på spåret. Alla tittade men ingen agerade. Jag minns att pappa tvekade men slängde sedan portföljen i min famn och sprang fram.
Jag tror att det var ganska bra med minuter kvar innan tåget skulle komma för när pappa väl hade lyckats få upp den fulla mannen igen från spåret så hann mannen tacka pappa, i något av vad som kändes som en evighet, innan tåget rullade in på stationen.

Det är ett exempel på vad jag menar med att jag kommer ihåg ganska mycket av saker som har påverkat mig, men det krävs vissa saker för att trigga igång minnena som ligger längst bak i huvudet. Musiken är nog en triggerpunkt för mig när det gäller mina år mellan 12-18 eftersom musiken var mitt liv då.
Jag ansåg, som alla andra tonåringar i världen, att musiken beskrev mitt liv i stora drag och att ingen kunde förstå mig som låtarna gjorde. Men jag klagar inte över att musiken fanns där för mig och att den påverkat mig, för utan den hade jag nog inte utvecklats till den jag är idag.

Pluffsig är nog rätt ord!

Pluffsig! Pluffsig Pluffsig! Snacka om att det är rätt ord för hur jag känner mig och hir jag ser ut just nu! Inga kläder sitter smickrande, magen och brösten hänger utanför och självförtroendet är i botten. Jag vet att det bara är att "suck it up " och ge sig iväg till gymmet imorgon. Jag gick en lång promenad igår med Emmas hund och älsklingen och en promenad idag in till stan för att köpa skrivblock.
Pappa har sagt att han donerar en summa pengar till ett kort på friskis så imorgon blir det nog gymmet!!! Måste börja röra på fläsket!

Nog om mina fettvalkar och mitt pms-beteende för nu fortsätter filmen på TV 6!

Social ouppmärksamhet

Det var en intressant del i kursen Socialpsykologi A som jag läste förra våren på Universitetet i Örebro. Kursen i sig handlade i stora drag om hur människor skapar beteendemönster och varför.
Social ouppmärksamhet kan innebära allt från att inte anmärka på om någon har fel meningsbyggnad till att välja att inte påpeka någon som kanske har satt på t-shirten åt fel håll.
Men när är det okej att påpeka samt ignorera?

Själv uppskattar jag nog mer om någon faktiskt sa till mig att min tröja var ut-och-in istället för att jag skulle gå med det ovetandes hela dagen. Jag kan nog tänka mig att bjuda på det skrattet som kan orsakas av att någon uppmärksammar det. Men samtidigt skulle jag nog tycka det vore jobbigare om någon påpekade att jag råkade rapa.
Fast samtidigt ligger det nog i min natur att be om ursäkt direkt om jag råkar rapa högt, men om man faktiskt rapar "tyst", så att säga, är det fortfarande okej att påpeka det då?

Mycket av detta har väl med personliga åsikter att göra men ändå spelar det stor roll i vårt samhälle om man gör "fel"...

linjär algebra....

Linjär algebra... behöver man säga mer än så för att somna? Tysken pratar om leksaker, skallärer och vektorer som åker in i en maskin och kommer ut som ett vektorrum.
Jag fick u på min tentamen i analys också, jippie.

Varför valde jag matte nu igen?

Nya tag

Nytt år och nya tag! Börja om med träningen, nya kurser på universitet (dock inom samma ämne), och nya försök med att blogga. Nu har jag skaffat mig en mobil så att jag kan blogga vårsol, det återstår bara att vänta och se om jag lyckas!
Men för idag är det godnatt och sovgott som gäller!

Smell you later aligator!